Vilka bilder ska med i barnets första år?

Det finns en sak ingen berättar innan man får barn, och det är hur snabbt man glömmer.

Inte de stora sakerna. Dem minns du. Du minns natten ni åkte in, du minns första gången du bar hem hela paketet och tyckte att det var absurt att någon lät dig göra det utan förkunskaper.

Men du kommer inte minnas hur små naglarna var. Du kommer inte minnas att håret stod rakt upp i en enda tofs på hjässan i ungefär tre veckor. Du kommer inte minnas ljudet av det där lilla grymtandet som hen gjorde när hen sov på din axel, och du kommer definitivt inte minnas exakt när det slutade.

Bilder är det närmaste vi kommer att fuska.

Så här ska du inte använda den här listan

Det här är inte en checklista. Ingen ska sitta i sjunde månaden och känna ångest för att bilden på första tanden aldrig blev tagen.

Se det som en påminnelse från någon som redan gått igenom året. Läs den, nicka åt tre saker du inte tänkt på, glöm resten. Om du får med hälften är du bland de mest välfotograferade föräldrarna i din bekantskapskrets.

Och en sak till: fotografera det vanliga. Kalasbilderna finns alltid. Det är tisdagen klockan halv fyra som försvinner.

Året, månad för månad

• Nyfödd. Händerna och fötterna, nära. De kommer aldrig vara så små igen, och det är den bild folk blir mest rörda av tio år senare. Ta gärna en med din egen hand bredvid, för skalan.
• Månad 1. Sovande. Hen sover ändå större delen av dygnet, och den där hopkrupna ställningen med knäna under magen försvinner utan förvarning.
• Månad 2. Första leendet. Det riktiga, inte gasleendet. Du kommer jaga det i en vecka och sedan dyker det upp mitt under en blöjbytning.
• Månad 3. Dubbelhakan. Jag menar det. Den är magnifik, den varar inte, och ingen fotograferar den för att ingen tänker på att den är en fas.
• Månad 4. Händerna som upptäcker varandra. Hen ligger och tittar på sina egna fingrar som om de vore det konstigaste hen sett, vilket de förmodligen är.
• Månad 5. Allt i munnen. Fotografera det. Det är en hel epok och den ser likadan ut varje dag tills den plötsligt inte gör det.
• Månad 6. Första maten. Ta bilden efter, inte under. Ansiktet fullt av morot är bättre än en välarrangerad sked.
• Månad 7. Sitta själv. Vingligt, med kuddar runt om, och det där uttrycket av total koncentration.
• Månad 8. Krypandet, eller vad det nu är för teknik just ditt barn kom på. Filma gärna också, för det går inte att förklara i efterhand.
• Månad 9. Hen och någon annan. Mormor, farfar, storasyskonet, hunden. Ett år går och plötsligt ser du att bilderna nästan bara är på barnet ensamt.
• Månad 10. Favoritsaken. Snuttefilten, den trasiga leksaken, plastmuggen som inte fick bytas ut. Om tjugo år är det den bilden som får någon att skratta högt.
• Månad 11. Stå upp vid soffan. Benen skakar, blicken är full av framtidstro, och hen har ingen aning om hur illa det här kommer gå.
• Månad 12. Ansiktet. Bara ansiktet, rakt framifrån, i vanligt dagsljus. Jämför den med nyföddbilden och sätt dig ner först.

Det ingen fotograferar men alla ångrar

Fyra saker som nästan aldrig hamnar i kameran, och som alla saknar efteråt.

Rummet. Barnrummet som det faktiskt såg ut, inte städat. Med byrålådan halvöppen och tvätten på golvet. Om fem år har ni målat om och möblerat om och då finns rummet bara i ditt huvud.

Du. Det finns tusen bilder på barnet och fyra på dig. Lämna över telefonen ibland. Barnet kommer vilja se hur du såg ut det året, och du kommer tycka att du ser trött ut, och barnet kommer inte se det alls.

Händerna som håller. Din hand, hens hand. Ingen behöver vara med i bild i övrigt. Det är den enklaste bilden att ta och den som åldras bäst.

Vardagen. Frukostbordet. Barnvagnen i hallen. Hen i bilbarnstolen på väg någonstans. Det känns meningslöst att fotografera i stunden, vilket är precis varför det blir värdefullt.

Fyra saker som gör bilderna bättre utan att göra dem jobbigare

Ingen av dem kräver en kamera eller en tanke på komposition.

Gå till fönstret. Det är hela tricket. Dagsljus från sidan gör allt bättre, och taklampan gör allt sämre. Om du bara ändrar en sak, ändra den här.

Ta tre. Inte trettio. Tre. Den första blir suddig, den andra blir bra, den tredje blir den du väljer.

Kom närmare. Nästan alla bilder på små barn är tagna en meter för långt bort. Det som är intressant är ansiktet, inte soffan.

Radera inte i stunden. Den där bilden du tycker är misslyckad för att hen tittar bort är ofta den bästa om ett år. Du är trött nu och en dålig domare av ditt eget material.

En bild i månaden räcker

Om allt det här känns som mycket, gör bara det här:

Sätt en påminnelse i telefonen den första i varje månad. Ta en bild. Samma plats om du orkar, vilken plats som helst om du inte gör det. Tolv bilder på ett år, och du har hela förändringen.

Det är också den enklaste boken att göra, för den skriver sig själv. Tolv uppslag, en månad på varje, och du behöver inte välja mellan fyra tusen bilder eftersom du redan valt en i taget under hela året.

Vill du göra det till en riktig bok finns färdiga uppslag för första året, så att du slipper börja på ett tomt papper. Men det viktiga är inte var boken görs.

Det du egentligen fotograferar

Du tror att du fotograferar ditt barn.

Det du faktiskt gör är att spara ner hur det kändes att vara ny förälder. Hur lägenheten såg ut. Hur lite du sov. Hur otroligt mycket tid ni tillbringade i soffan utan att göra någonting alls.

Om femton år sitter någon och bläddrar i det där, och den personen kommer inte titta på skärpan.

Ta bilden. Den behöver inte vara bra.